Damar

Huvudstad: Gryss

Kännetecken: Jordnära, godhjärtade, skickliga och rättvisa

Det breda landet i nordöstra Ardar med ett blandat landskap av kullar, lummiga skogar, steniga kustremsor och vida slätter där ljumma vindar om sommaren och skärande stormar under vinter kastas upp mot Isiga bergen i norr.

Landet är nog inte alltid lätt att leva i, men det gror ett hederligt folk med hjärtan av guld och beslutsamhet som få på grund av det. Deras kärlek till jorden de brukar och skogarna de jagar i matchar näst intill dvärgarnas förälskelse till bergens rötter och dess skatter, vilket förmodligen är anledningen till deras goda relation med just dvärgarna.

- Esanna Toth

Varje individ i Damar, från den högsta adelsperson till enklaste bonde och fiskare värnar om rätten att leva ett gott, hederligt liv där man kan finna sitt kall. Damarier respekterar skicklighet och kompetens något enormt, från mästerhantverkarens utsökta arbete, krigares dans på slagfältet vidare till den visa jordbrukarens förmåga att driva sådd i den fattigaste av jord; Lägger man sitt hjärta och passion i det man gör, oavsett ämne så kommer man bli respekterad.

På grund av sin starka drift till perfektion och stoltheten i sitt arbete tas ofta chansen att tävla inom sin gebit, att mäta sig mot andras förmåga ses som hederligt och ett ypperligt sätt att avgöra vem som får en mästertitel i byn, vem som har rätt i en tvist eller i vissa fall till och med för att visa sig värdig att vigas in i en familj. Tävlingar sker allt som oftast i god ton och alla delar med sig av sin kunskap och erfarenheter så länge det inte råder ont blod mellan de tävlande.

Damarier är ett gammalt folk, länge har de funnits där i öst och genom alla tider levt i harmoni med den natur som omger dem. Deras byar, städer och liknande grundas ofta på platser där de känner att naturens krafter är starka.

Intressant om Damar

• Portarna mot norr, två stora stenmurar skapade av det Damariska folket tillsammans med Isiga bergens dvärgar som spänner över de två stora bergspass som vätter mot norr för att mota bort de hemskheter som finns bortom dem. Inget av folken vill att historiens tragedier upprepar sig nästa gång det rör på sig där uppe.
• Ätten Ramni hade innan Damars fall lett riket under många århundraden, en av de äldsta familjerna som gång på gång visat sig värdiga invånarnas lojalitet. Till och med ättens sista handling stärkte bandet genom att drottning Bellira lade ned sitt vapen, beordrade sin arme att göra det samma och gav sen sitt liv för skona sitt land och folk från total förstörelse som Euria hotade med.
• Damars skogar var förr en del av det gröna havet, Silvamagna och dess magi lever kvar än idag. Invånare offrar till skogens varelser för att välsigna jakt, skörd och andra viktiga delar av sina liv.
• Utövare av magi är inte alls lika vanligt här som de övriga länderna på kontintenten, Damarier har tron om att överanvändandet, speciellt i destruktivt syfte skapar en obalans och kan dra naturens vrede över dem. Naturmagiker och druider respekteras men ses med viss vidskeplighet på.
• Trots sitt jordnära sätt att leva så består deras städer, speciellt Gryss av magnifika, komplicerade stenbyggnader fyllda av en rustik känsla som tycks kunna motstå de värsta av stormar utan problem. Detta är ett direkt resultat av den extremt goda relation till bergets dvärgar som delat med sig av sin byggkonst.

Städer och platser

Gryss

Staden är belägen på en höjd i början av floden Naur vars första sträcka går rakt genom samhället för att till sist bryta sig ut via södra stadsmuren och bildar det dånande vattenfallet Naur’Ka, där floden sedan ringlar sig vidare söderöver.

Gryss är regentens högsäte och ett stort slott tornar upp sig i mitten av staden som vid första anblick verkar hugget ur berget man står på och allt annat byggts runt efteråt. Alla stadens olika stenbyggnader är av högsta kvalitet men slottet är en helt annan nivå och varje sten verkar huggen till perfektion för just platsen den ligger på så att man knappt kan se några sömmar. Trots att slottet stått där i hundratals om inte tusentals år och är en av landets äldsta byggnader så verkar inte tiden ha fått stenen att vittra alls.

I staden finns särskilt många smeder då det iskalla vattnet som kommer direkt från bergen sägs vara en av anledningarna till den Damariska smideskonsten. Att när de härdar metallen genom att sänka ner den i Naur så ingjuts stålet med magiska egenskaper som gör att den blir både hård och seg vilket är utomordentliga egenskaper att ha oavsett syftet.

Portarna

Vid de båda bergspassen som leder en mot det frusna norr reser sig stora tjocka murar med syftet att mota bort eventuella faror.

Varje mur är i sig självt ett fort med allt vad det innebär, en garanti om att inget slinker förbi obemärkt ned till Damar.

Uzor

Terinus

Närtidens historia

Numera en av Eurias provinser så är Damar och dess folk splittrat, vissa har gett sig av därifrån och då speciellt de krigare som stod levande kvar efter order av sin drottning att lägga ned sina vapen.

Euria hade under lång tid försökt få Damar att bli en av dess provinser utan framgång, vad de vill med landet vet ingen men till slut trotsade dess arméer hotet som Damars förnäma krigare tillsammans med Isiga bergens dvärgar utgjorde.

Redan har tio år fallit bakom oss sen nederlaget, då våra fränder från bergen svek oss och gav sig av inför den Euriska arméns antågande till Gryss. Trots vår drottnings sista ord om att de fortfarande är oss trogna, att vi inte skall hålla vrede i våra hjärtan mot de som gör vad de måste bara för att vi inte förstår, så väger det tungt… Varför svek de oss…

Men jag tror på min drottning, även efter att hon givits dödens gåva och återvänt till naturens famn så ekar hennes ord starkt i minnet.

“…Det kommer en dag när landet själv kallar oss hem för att befria henne. När berg rämnar, skogens andar reser sig i ilska och våra fränder återvänder från sina fästen så kommer Damar att bli helt igen! Stanna kvar eller sprid er för vinden, för landet gör det ingen skillnad då hon känner era hjärtan och ni hennes, hon är en del av er och ni av henne…”

Starka ord. Ord som får vem som helst av oss ivriga till att återfå vårt land, men.. När vårt kall väl kommer, finns det då någon att leda oss? Vem kan leva upp till ätten Ramni’s namn?

- Geras Skorz

Damariska karaktärer

Om man vill spela en karaktär av Damarisk härkomst oavsett ras, så kan man ta dessa saker i beaktande. Självklart finns det avvikande individer i varje samhälle men de kommer inte heller lika bra överens med sina landsmän.

Hederliga och godhjärtade som få. En god Damarier står fast vid sitt ord, viker inte från en kamrats sida och kommer ha ytterst svårt att stå tyst när orättvisa drabbar varesig fränder eller fiender. En ogillar skumrask och föredrar att ta sig an utmaningar rätt på istället för att gå någon bakom ryggen. En Damarier är inte ute efter vettlösa blodbad, lidande är inget vackert och både fiende och jaktbyte förtjänar ett snabbt slut om denne nödvändigtvis måste dö.

Man är troligtvis benägen att följa både formell lag och social seder där man är så länge det inte skulle trots den heder man håller mot sitt sanna hemland och folk. En av få saker som gör en riktig upprörd är åsynen av landsmän bli illa behandlade.

De är hantverkare. Nästan varenda Damarier är kunnig inom ett eller fler hantverk, även krigarna kan mer än att bara svinga vapen och spilla blod. Märk även att deras definition av hantverk är brett där jordbruk, djurhållning och underhållning faller in om man gör det på ett gott sätt med passion.

Om folk från Damar skulle skryta, så skryter de om landets hantverk. En klinga från Damar slår allt söder om Isiga bergen och borta på Damars landsbyggd är minsann fåren fetare än någon annanstans.

Tävlande är en del av livet. De gillar att mäta sin förmåga mot andra eller sig själva för nöjes skull eller med syftet att lösa konflikter, mycket skall till för att en Damarier tackar nej till en utmaning; Självklart är de inte dumma och kommer anta utmaningen om att hoppa över en ravin jämnfota. Stor vikt läggs på att tävlande sker i god ton och lättsamt med rättvisa regler när de utövas.

Stor respekt för naturen. Nästan på ett vidskepligt sätt, om en Damarier är med och släcker en brinnande skog känner denne sig helt lugn att sova där om natten utan någon tanke på faror. Tar man hand om naturen så tar den hand om en tillbaka.

Troligtvis ser du tecken i vad naturen skänker, regn när man som minst vill ha det ses som ett tillbud om att man gjort något dåligt medan ett sommarregn på den hetaste dag ses som en belöning för goda dåd.

Överlag tänker man att man ger och får när det kommer till naturen och försöker bibehålla balansen till den.

Resurser

• Metall
  • Om det är via handel med dvärgarna eller ur deras egna gruvor så har Damar länge haft ryktet om att producera hårdare och starkare metall än de andra rikena som visar sig i deras smideskonst
• Kontakt med projects/Endrakoth/Isiga Bergens dvärgar
  • Deras allians varade länge fram tills dess att dvärgarna plötsligt drog sig tillbaka till sina fästen längsmen Isiga Bergen, detta har gett Damarier en stark kunskap om bergen och en hel del om sådant som finns norr om dem.
• Jakt
  • Både fiske i havet och villebråd i skogen som kryper längsmed Isiga Bergen och ned med Ardars Rygg har varit en stor del av folkets överlevnad då den magra jorden och kalla klimatet inte är vänligt för lantbruk.
• Djurhållning
  • De flesta gårdar som finns i Damar har begränsat med odling men mer av kreatur
• Hantverk
  • Damarier är en kultur av hantverkare och överlag står deras hantverk ett steg eller två över andra människors på kontintenten vilket gör det eftersökt. Allt från smide till textilier.